tisdag 10 januari 2012

Vänskap och vänskap

Det finns vänner och det finns vänner....
Vad menar jag med detta? Jo, det finns så kallade vänner, som jag hellre föredrar att kallas kompisar. Det är såna som tycker man är bra att ha när det passar dem, eller när deras behov ska tillfredsställas. Jag vill inte på något sätt vara utan dem, för har jag fastnat för dem som personer, har de ändå nåt som berikar mitt liv på ett eller annat sätt. Brukar för enkelhetens skull definiera dem som kompisar. Vänner för mig är djupare än så, snudd på en kärleksrelation på sitt sätt. OBS det handlar inte om vare sig sex eller partnerrelation, det är en helt annan historia.

Nåväl, sen har vi då den andra sortens vänner, de som alltid finns, alltid ser till att man mår bra, vare sig man ses fysiskt eller inte. De som både ger och får näring av varndras liv och leverne. En sån vän är Peter, min vän på Öland. Senaste veckan har har så gott som dagligen hört av sig och kollat läget, hur jag bor osv. Till slut blev jag smått irriterad, kan du inte minnas nånting. Du har frågat x antal gånger sa jag till honom här om dagen. Det är en man med humor, så han lyckades trolla bort min fråga. Tilläggas bör, att man kan inte riktigt bli arg på honom heller, han är disträ ibland. :-) Men har definitivt hjärtat på rätt ställe.

Här omdagen tänkte jag att han skulle kunna hitta på att helt plötsligt stå här framför mig på Gran Canaria, men tanken dansade iväg lika fort. Under tiden här nere har jag inte haft några riktiga rutiner vad gäller när jag ska äta, om jag ska äta ute eller inte utan det har bara blivit vad känslan sagt just här och nu. Igår kväll, bestämde jag för att äta ute. Det blev tidigare än vad jag brukar äta, gick till en av favoritrestaurangerna, en kinesiskt/thailändsk sådan. Satt mig ner och beställde min mat. Servitrisen frågade om jag ville ha ett glas vin? Nej tack sa jag, för just då ville ja ha öl. Men det är fritt vin säger hon. Envis som jag är, tackade jag vänligt men bestämt nej, jag ville ha öl.

Ölen kom och den var gratis säger hon. OK, sa jag och täntke, det var ett sätt av dem att tacka för att jag ätit där några gånger redan. Det är från herrarnavid bordet därborta sa hon och pekade lite diskret. Är det vänner till dig, sa hon. Tittade lite försiktigt bort, men sa att det var det inte. Nu såg jag bara ansiktet på en person och honom kände jag inte igen.

Är inte så van att bli bjuden på det där sättet, så det var många tankar som gick genom huvudet på mig. Hur ska jag göra, ska jag gå dit och tacka direkt, eller ska jag käka först? Sneglade lite försiktigt, ville ju inte stirra heller.Höjde glaset och tackade med en nick, till honom som satt med ansiktet mot mig Han försökte gömma sig bakom den andre, lite försiktigt så där. Fattade absolut ingenting, först bjuder de på öl, sen försöker de undvika blickarna. Hmmm, ja ja jag får väl äta upp maten i alla fall.

Helt plötsligt, står den andre mannen vid mitt bord och undrar hur länge jag ska sitta där? Tittar upp från tallriken och vem står där, om inte Peter. Man brukar säga att man kan tappa hakan och det var verkligen vad jag gjorde. Brukar inte bli mållös heller, men nu hade jag inga ord alls. Trodde jog jag var på väg att svimma eller nåt.

Det visade sig att han planerat detta sen långt före jul. Haft fullt sjå med att ordna ledigheter från sina jobb, att hitta någon att resa med osv. Hans kompis hade lagt upp på Facebook att de skulle åka hit, vilket då även syntes på Peters sida. Av någon anledning har jag senaste veckorna inte varit inne på Peters sida, annars brukar det ett besök lite nu och då.

Snacka om överraskning som hette duga. Tackar universum som sett till att Peters böner skulle bli bönhörda. Jag menar, han ville överraska på ett bra sätt, inte bara att vi skulle stöta på varandra ute eller så, uten på ett trevligt sätt. Jag närmade mig restaurangen från ett håll jag inte brukar göra det, hade jag kommit dit från andra hållet, hade jag sett Peter direkt. Hade ju inte blivit riktigt samma sak. När jag känner mig trött, brukar det sluta med att jag stannar inte, men igår gick jag ut. Som sagt jag går inte ut varje kväll och går jag ut, brukar det bli efter 8. Igår gick jag ut kvart över 7. Jag kände mig rätt trött igår och tänkte bara äta och sen hem och slappa igen. Ja, nu blev det inte riktigt så.

Kalla det slump eller vad som helst, men min övertygelse är att våra vägledare är med oss och ser till att sånt här händer.

Sov gott i natt! Undrar varför? :-)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar