lördag 26 februari 2011

Scendebuten...

Jag ber att få hälsa er alla välkomna hit till denna seans ikväll, här på ABF husets stora salong. Kul att så många hittat hit. Jag kan lova att ni kommer att få vara med om en händelserik kväll. Vi, som står här på scenen, är alla medium som går en certifieringsutbildning under ledning av Leo Eid.

Vi ska hjälpa er i publiken att få kontakt med era anhöriga eller andra som vill komma fram och ge er en hälsning. Det vi ber dig som får kontakt, är att inte förvänta dig att någon ska komma fram eller att det ska vara på ett visst sätt eller en viss person. Vi kan inte styra detta på något sätt, utan vi förmedlar det som kommer till oss.

Vi alla här, jobbar på lite olika sätt så var beredda på att någon av oss kanske kommer ner från scenen och tar er i hand, för att på sätt få kontakt. Nån annan kanske ber dig skriva ett namn på ett papper, utan att säga vem det tillhör, för att på det sättet få kontakt med någon på andra sidan.

Efter pausen kommer Leo själv hålla en seans för er. Med dessa ord hälsar jag er varmt välkommen till kvällens seans....

När jag sagt detta och sett alla jobba, vaknade jag ur min dröm, som var så verklig att jag trodde det hade hänt först, innan jag blev medveten om att det bara varit en dröm. Det var intressant att se mig själv från ovan men ändå var jag i kroppen på samma gång. Jag hade ett lugn som var enormt stort och en säkerhet i det jag skulle göra som jag idag inte känner riktigt. MEN jag vet att det kommer jag att känna innan min utbildning är klar i december. Det är utom all tvekan att det kommer bli så.

Jag är tacksam för att jag valde att gå utbildningen, fast jag var lite tveksam till en början. Jantelagen du vet. Men eftersom Leo var övertygad om att jag skulle klara detta, eftersom jag har de förutsättningar som behövs för att lyckas, ja varför skulle jag då kämpa emot? Har blivit bättre och bättre på att inte gå emot den positiva rösten inom mig för att följa den negativa. Det är oftare JA-rösten vinner. Givetvis faller jag tillbaka i vissa situationer, men med en stor medvetenhet om vad som händer är det lättare att ta tag i motståndet.

Vi ses därute i nåt sammanhang. :-)
 

söndag 20 februari 2011

Vilken helg, vilken helg....

Då har vi avklarat vår första helg i kursen för personlig utveckling och medialitet. Mycket skratt och mycket befriande tårar har det blivit för oss. Redan står det klart för oss alla, vågar jag påstå, att utan att känna sig själv, kan man inte hjälpa andra. Ledorden för detta är att vara i nuet, alltså total fokus på det händer just nu och handla utifrån detta. Att älta gamla oförätter hjälper ingenting, det har ju hänt och det kan man inte ändra på, varför då lägga energin på det...

En hel del insikter fick vi oss till livs, även det vågar jag säga gällde alla mer eller mindre. För egen del kunde jag släppa på bördor jag haft med mig sen barnsben. Jag kan också se mönster i mitt liv utifrån en sanning jag skapat mig för något jag trodde var sanningen. Problemet är ju att jag kan inte veta om det är sant eller inte. Det var något som jag bestämde mig för att det var, frågan kvarstår, var det verkligen sanning och i så fall hur vet jag det...

Med tanke på de framsteg vi alla gjorde under tre dagar, kan det bara bli något fantastiskt av hela utbildningen. Vi kommer att bli totalgrymma!

fredag 18 februari 2011

I dag kör vi igång certifieringsutbildningen...

Har precis avslutat min frukost i lugn och ro, samlar mig innan jag sticka iväg till kursen. Många tankar är det som rör sig i huvet. Vill ju helst inte tänka så mycket, men det går inte att stoppa dem, när de forsar fram på det här viset. Märker dock att det är inte så mycket kritiska tankar, mera undringar om vad vi kommer att göra under de 11 helger vi har framför oss. Visst dyker det upp frågor som vad jag ska där att göra, fast där har jag klara svar. Jag VET ju vad jag behöver lära mig.

I går var jag på en avslutning i en intuitionscirkel jag gått och det var givande förståss. Blev en del saker som reddes ut inom mig. Kan ibland bli lite irriterad över att jag behöver lång startsträcka för att komma igång och vandra framåt. Samtidigt vet jag ju att irritationen bara hindrar, bättre att acceptera och se det som en framgång när det händer något. Tänk att man ska vara så mänsklig och krångla till saker istället för att göra det enkelt, vilket oftast är den rätta vägen.

Det är på nåt sätt nyttigt att upptäcka att man är mänsklig också, så saker inte stiger en åt huvet. En insikt jag fått senaste veckan, är att jag varit oerhört kaxig när det gäller detta med min mentala förmåga. Har liksom haft attityden, ja ja det där kan jag ju. Kan lova att mina guider är på mig direkt och skojar med mig för att jag ska inse att varje gång jag mediterar eller ställer frågor, är som att börja på nytt. De bryr sig inte om att jag vill ha svaren på ett visst sätt utan de gör på sitt sätt, allt för min lärdom att lyssna inåt, känna inåt osv. Börjar lite smått inse detta... :-)

Nu ska jag göra mig i ordning för dagens/helgens övningar.
Allt gott till er där ute.

söndag 6 februari 2011

Boken växer lite i taget.

Idag har jag suttit och filat på min bok. Tanken var att jag skulle renskriva anteckningar. Det började jag med också men varje avsnitt växte av sig själv. Det blev annorlunda formulerar än de som jag antecknat från början. Det blir givetvis till det bättre.

Under tiden kom ett mail från en anhörig till en som fått healing, men som inte tror så mycket på detta. Då slogs jag av tanken, att även ta med berättelser som gäller andra än de själva. Alltså vem som helst kan berätta hur de iaktagit andras mottagande av healing och kan se vad det medfört. Den här personen låg nästan för döden och fick healing. Resultatet blev att personen överlevde och håller på att rehabiltera sig.

Det är intressant att min bok ändrar sig under resans gång, från att det skulle handla om min egen resa vad gäller Reiki, till att sen innefatta även andra former av healing. Därifrån skulle jag ställa frågor till de övriga och redovisa detta i form av frågor/svar vilket jag insåg rätt snabbt att det skulle bli urtåkigt att läsa. Så idagsläget är upplägget så att jag skriver om personen som delger sina upplevelser i form av ett kåseri eller nåt. Men vet vad jag gör nästa vecka? Jag är öppen för det som händer och sker.

Har även tänkt mig ordna disskutionsträffar där folk får prata om healing i alla dess former och sen redovisa detta i boken. Så du som läser detta kan väl tipsa folk om detta, mer info finns på hemsidan http://www.thobbesreiki.se/

Så häftigt att få vara med om denna resa. Från att varit helt övertygad om att jag inte kan skriva en bok till att nu vara på väg är stort. Tack alla som stöttar mig i detta.