Jag avslutade förra bloggen men visioner om hur jag skulle tillbringa tiden under min sjukskrivning:
"Det kommer att bli några veckors skön avkoppling, men med många promenader, för att öka på läkningen. Gåstavar är tydligen jättebra, så det är tur att jag har såna som jag kan använda då då. :-) Ska även passa på att vara lite social med försummade vänner också. Saknar det sociala livet jag en gång i tiden hade. Även om det inte blir på samma vis nu, så vill jag verkligen träffa mina vänner."
Det blev inte varken promenader eller speciellt mycket umgänge med vänner. Det har funnits noll ork i kroppen. Detta har inneburit lita omställning vad gäller vad som behöver göras och inte göras. Tanken var att jag skulle tillbringa själv julhelgen på Öland med mina goda vänner. Något som verkligen sett fram emot eftersom vi aldrig firat jul tillsammans. Vi är lika tokiga i julen med allt runt omkring vad gäller musiken, pyntet och pysslandet. Det skulle bli något av en känsla av ens barndoms jular.
Operationen kom och gick hur bra som helst och jag blev fri från allt vad värk heter. Den känslan går inte att beskriva, att kunna ta ett steg utan att halta eller att det kör som knivar i ens kropp. Att inte behöva känna efter hur man kan sätta foten framför sig och anpassa kroppstyngden på bästa sätt för att undvika att det hugger. Nu kunde jag göra vad jag ville, att vända sig i sängen utan att behöva ladda kraft innan. Allt detta sammantaget ger en känsla av frihet som är obeskrivlig. Det finns ju en baksida även av denna frihet. Min kropp som varit i ständig anspänning de senaste 2 åren kan slappna av och det gör den. Total avspänning är en så stor omställning och därför behövs energierna till att programmera om cellerna till en värkfri tillvaro. Detta, tror jag, har gjort att min ork inte finns.
Därför, när det började närma sig resan till Öland, kom panikångesten över mig. (De som följt mig, vet att den finns där inne) Den väcktes till liv och tanken på dryga 6 timmars bussresa, fick mig att få andnöd. Att dessutom ha ett gäng människor omkring mig dygnet runt fick mig att svettas. Jodå, det är såna jag känner, förutom en person. Men eftersom jag är totalt slut efter att ha gått ner på affären här i centrum, av allt ljud och alla rörelser, kände jag att jag inte skulle orka med 24 timmars umgänge. Mina vänner hade ordnat så jag skulle få bo i en husbil, alltså att ha en möjlighet att dra mig undan när jag ville. De hade tänkt på allt för min skull, underbara vänner. Men om jag nu behöver dra mig undan större delen av tiden, känns det inte rätt att åka ner. Dels för att det påverkar ju även de andra, att jag inte är med och dels så känns det inte som jag vill utsätta mig för den långa resan osv för att ligga i husbilen. Då kan jag lika gärna stanna hemma både för min men också för deras skull. Från djupet av mitt hjärta önskar jag dem en underbar julhelg och jag känner mig ledsen för att jag inte kan delta i deras firande.
Innan operationen bestämde jag mig för att det inte skulle bli några egna pepparkakor gjorda i år, det skulle inte funka med en heldags jobb efter ingreppet. :-) Det blev pepparnötter istället, även de goda som attan. Lite godis och saffransbullar blev det ändå.
Har alltid köpt en liten skinka till julafton, för att känna den härliga doften av grilljeringen. Innan jag bestämde mig för att avstå resan, köpte jag en skinka för jag ville göra min egen här hemma. En tradition jag inte ville avstå. Det som skiljer från tidigare år är att jag inte griljerade den alls, jag åt den som den var. Lite dopp i grytan och skinka, bara för sakens skull. Det har även blivit en hel del annat av skinkan, pajer och pastasåser. SÅ jag har gjort tvärtom, jag har gjort mat på resterna innan jul. :-) Igår köpte jag en ny för att ha på julafton så den ska grilljeras i morgon, allt enligt traditionen.
Min jul blir sig ganska lik, jag äter min jultallrik med sill och skinka till Kalle Anka. Även om jag sitter ensam, vet jag att jag inte är ensam. Mina fina vänner runt om i landet finns med mig i tanken och jag kan visualisera dem runt mig. Det är en gåva att ha de fina vänner jag har och jag är ödmjuk inför detta faktum. Visst, det krävs en för att få en. Dock gör det inte min tacksamhet mindre, för tacksamheten mot dem är lika stor som tacksamheten mot mig själv. Att ta hand om mig själv som jag gjort under 2013, har bidragit till all den lycka jag känner inför livet och tillvaron.
Önskar alla en underbar och skön julhelg. Våga släppa kraven på dig själv och unna dig allt gott istället.
God jul och ett gott nytt år önskar jag er alla!
