En (o)vanlig dag i nya Thobbes liv...

Min favorit i flera färger

JA, jag vill nog säga att det handlar om den nya Thobbe, för insikter och annat bara öses över mig och jag tar tacksamt emot. Liksom att jag kan känna att det är OK att få kärlek från andra, utan att jag måste ifrågasätta deras motiv. Härligt när insikterna kommer till en, även på det känslomässiga planet.

Jag har jobbat med mig själv oerhört mycket, för att öppna upp mitt hjärta för att ta emot. Att ge har aldrig varit ett problem för mig, men att ta emot däremot. Jobbet har varit värt varenda ynka sekund. Visst har jag tröttnat många gånger och velat ge upp, men då har det skett något genombrott av något slag och jag har kämpat vidare. Allt för mitt eget välmåendes skull.

Har slutat att gräma mig över att jag inte gjort detta mycket tidigare i mitt liv. Det leder liksom ingen vart, det gör det däremot om jag tar vara på varje liten upplevelse i nuet. Nuet som är det enda jag påverka och se till att det blir så bra det bara går. Det är en lycka att ha kommit dithän vill jag lova.

Idag återvände jag till det hotell där jag bodde på min allra första resa här på Gran Canaria, tillsammans med min gode vän Peter. Sandy Golf Club, tror jag det hette, Ligger lite på sidan om mot där jag bor nu. Det tog mig en timme att promenera dit, men det var det värt. Det är en lugn skön atmosfär över stället.

Tänkte ta en öl och nåt att äta i restaurangen på området. Satte mig i skuggen längst in i hörnet på uteplatsen. Det är bra träning för tålamodet att sätta sig på en sån plats, för här gör man sig ingen brådska. Kanske jag måste flytta mig ändå, är ju lite sugen.

Det slår mig att det varit en bra dag och jag fick en del gjort med materialet till kursen i september. Var så skönt att få ner idéerna ur skallen och till datorn i stället. Bra sätt att rensa hjärnan och göra plats för nya infallsvinklar. Verkar finnas hur mycket som helst att ösa ur, jobbet är att känna efter om de tillför något till kursen.

Jag blev tvungen att flytta på mig, så jag satte mig inomhus istället och då kom han direkt. Han sparade ju 12 steg på att jag flyttade mig. Fniss! Jag förlåter honom, det är en trevlig skämtsam herre.

Känner mig oerhört priviligerad som har möjlighet att kunna unna mig denna form av lyxliv ibland. Det är inte alla som har det. Min tacksamhet är gränslös. Att dessutom få fira min 60-årsdag här nere, tillsammans med goda vänner som fixat en resa hit, för min skull, värmer mitt hjärta oerhört mycket. Många tacksamhetens tårar har jag fällt över detta. Vilka fina vänner jag. Kan bara konstatera att om ordspråket, Man får de vänner man förtjänar, stämmer så har jag verkligen gjort en massa gott i mina dagar.

Nu tuffar jag på vidare i mitt nya liv.