Vilken dag...

Idag när jag vaknade, kände jag att det kommer bli en bra dag. Det har det blivit också.

Jag hade mailat till Alvglans bokhandel och frågat om de var intresserad av att köpa mina gamla seriealbum/serieböcker och det var de. Har länge tänkt göra detta, då jag tittar aldig i dessa. Det var säkert 10 år sen jag bläddrade i nåt av albumen. De samlade bara damm och jag bar ner dem i källaren för nån vecka sen. Men nu skulle jag kanske få bli av med dem och kanske få någon hundring för dem i alla fall. Pengarna var inte viktigast, jag ville bara inte slänga dem i soporna.

En stor resväxka blev knökfull med album och böcker. Eftersom jag inte åker tunnelbana, blev det till att kånka till bussen. Tur det var jul på väskan. Skulle tro att den vägde 30-40 kg och det kändes vid på och avstigning vill jag lova. Bad till högre makter att det inte skulle komma några barnvagnar på bussen, då jag satt på det utrymmet. Jag blev bönhörd ända fram till en hållplats innan jag skulle av. Men det gick bra även om det kom en vagn.

Han som stod i butiken, kollade igenom albumen och la hälften i en hög och den andra halvan i en annan hög. Jag tänkte shit, han ville inte ha allt. Ska jag då behöva släpa hem resten igen? När han sa summan han ville betala för halva högen, höll jag på att ramla baklänges. Betydligt mer än jag fantiserat om. Yr och helt konstig i huvet, skulle jag låtsas vara oberörd och sa bara att jag var nöjd. Sen hör jag mig själv säga: Om du tror att du kan sälja resten, så får du dem på köpet...

Han tackade och tog emot. Förstår nu efteråt att han läste av mig som en öppen bok och att han visste vad han gjorde när han gjorde två högar. Han såg nog att jag inte var intresserad av att släpa hem dem. Men vet du vad? Det känns så underbart att få de pengar jag fick och samtidigt veta att nån eller några andra blir glada över att kunna köpa dessa album. Dessutom gjorde försäljaren  ett fynd och då har jag även gjort honom glad. Kan liksom inte bli bättre.

Nästa bra grej är jag äntligen fått ändan ur vagnen och ringt till SR P1s sommarprogram och läst in en snutt för att vara med i uttagningen till lyssnarnas sommarpratare. Självklart ska jag vara med i det programmet för att sprida inspiration och lära andra hur de ska våga ta plats. Det var sista dagen för att skicka in sitt intresse idag. Den 7 maj presenteras 8 bidrag som lyssnarna får rösta på. Här är länken till denna sida: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=5476901

Hjälp mig genom att skicka positiva tankar om min medverkan, till universum och sen rösta på mitt bidrag när den dagen kommer. :-)

Ha en underbar söndagkväll alla där ute.

Reflektion en vanlig lördag morgon

Nåja det är kanske inte riktigt en vanlig lördag. Jag menar, det är inte vanligt att jag ska stå på en mässa i två dagar och sälja en bok, skriven av mig...

Hela mitt liv har jag varit ute i riktigt god tid när jag ska göra något. Brukade sova dåligt och vakna tidigt och sen vandra omkring helt planlöst och väntar och väntar. En del säger att det är en åldersgrej...

Vaknade tidigt idag också, men inte ett dugg nervös inför helgens bravader. Sitter här helt lugnt och skriver dessa rader, slökollar lite på TV samtidigt och tycker att livet är behagligt. När jag vaknade vid 3, låg jag bara och njöt av tystnaden och stillheten, sen somnade jag om.

Nu ska jag duscha och sen meditera en stund, innan jag går bort till Solnahallen.

Kram och kärlek till er alla!

Dagens insikt...

Idag blev jag medveten om att inte döma någon annan innan jag vet varför den gör som den gör! Har alltid försökt leva efter ett indianskt talesätt som lyder: Döm ingen man förrän du vandrat 14 dagar i hans mockasiner!

Kände att jag behövde komma ut en sväng och tog bussen in till stan, Fridhemsplan där jag klev av. Hade lurar kopplad till telefonen och lyssnade på The Dubliners som spelade gammal hederlig Irländsk folkmusik. Gick i en härligt lugn takt tyckte jag, Hantverkargatan ner mot Tegelbacken, för att svänga av mot T-centralen.

Skulle gå förbi SL-Centerret tänkte jag. Gick där i min egen lilla värld och observerade att en kvinna framför mig gick över på ett övergångsställe. Jag skulle också gå över där och knatar på. Vad jag inte gjorde, var att kolla om det var röd gubbe eller inte. Gick ut 2 steg, stannade till och i ögonvrån såg jag en bil som kom körande och skulle in på gatan jag var på väg att korsa. Föraren var skitarg och viftade och skrek där inne i bilen. Med all rätt, hon blev säkert rädd vilket jag inte blev dock.

När bilen kört förbi, ser jag att det var en korsning med ljussignaler och gubben var röd...

Då insåg jag hur lätt det är att tappa kontakten med omvärlden när man har musiken i örat. Det behövs inte var högsta volym eller så, men att stänga ute alla ljud och låta sig absorberas av musiken kan vara ödesdigert. I fortsättningen kommer jag inte bli irriterad över de som går framför mig och inte märker att man vill komma förbi, när de lyssnar på musik. Själv kommer jag dock inte att göra om detta i stadstrafiken. Möjligen om jag åker kommunalt, eller går i skogen - fast då vill jag lyssna på naturljuden istället.

När jag sen satt på bussen, insåg jag en sak till. Det var inte idag jag skulle lämna jordellivet i alla fall eller skadas överhuvudtaget. Mina övervakare där hemma i universum såg till detta. Det tackar jag för, från djupet av mitt hjärta.

Summering av mitt liv...

Ja, helt plötsligt får jag massor av tankar om mitt liv, hur jag levt, om jag levt, när jag levt, var jag levt osv. Först tänkte jag lite förskräckt, är det snart dags att lägga ihop mina ljusblå? Men den tanken tog jag bort direkt, för jag vet att det handlar inte om detta.

Det handlar om mitt nästa bokprojekt, min inspirationsbok. Andevärlden ska hjälpa mig med informationen, jag ska skriva. De har också sagt att jag inte får dra ut på detta som med första boken. Dock trodde jag att min förkylning skulle gå över innan de satta igång, men ack vad fel jag hade. De är ivriga att jag kommer igång så det är bara att skriva ner det får till mig utan att tänka på i vilken ordning det kommer till mig. Sorteringen kommer sen.

Ska bli spännande att följa processen.
Ha en skön vår där ute.

Semesterveckan slut

Först vill jag bara påpeka att jag missförstått mina tidigare-liv beskrivningar jag skrev om i förra inlägget. Har rättat avsnittet om Atlantis. Det var inte 3 liv där som hon beskrev, utan tre olika liv varav ett där. Gemensamt för de alla tre var att jag verkade som präst/överstepräst och predikade kärlek som lösning för ett fungerande samhälle. 

Nåväl, nog om detta. Semesterveckan är slut står det i rubriken och det stämmer. Börjar jobba igen på måndag. Hela tanken med semester kom helt abrubt förra veckan, när jag fick en dipp och sprang rakt på väggen. Det var läskigt men spännande samtidigt, för jag kunde se mig själv utifrån, kunde se vad jag behövde just nu. Fanns bara ett alternativ i det läget, det var att ta ledigt.

Tack vare alla verktyg jag fått genom de kurser i självutveckling, medialitet och healing är det rätt lätt för mig att komma i balans igen. Detta under förutsättning att jag verkligen tar tag i mig själv, vilket jag gjort under ledigheten.

Har även haft tid att reflektera över vad jag vill göra med liv, vad jag vill jobba med osv. Jag trivs oerhört bra med mina arbetsuppgifter och det är en säker inkomstkälla. Men mitt syfte med detta liv är inte att vända papper åt någon annan. Mitt syfte är att hjälpa människor till självhjälp genom bland annat healing. Att lära folk hur enkelt det är att ta hand om sig själv när man kan knepen. 

Att ge andra möjlighet att växa genom stöd och coaching utifrån mina egna erfarenheter, att hjälpa dem se sina egna oanade utvecklingsmöjligheter är mitt syfte.

Det är mycket jag hunnit med att fundera över, att skriva ner tankar, att känna in om de är genomförbara osv. Det har varit ett arbete som tagit sin tid och för all del även kraft, men på ett positivt sätt, för målet är ju att både jag och andra runt omkring mig ska må bra. Vi är på jorden för att leva fullt ut, inte för att oroa oss, att känna ångest osv. Vi ska lära oss något av allt vi går igenom.

Med dessa rader önskar jag er alla en trevlig helg.

Intressant liv

Vilket liv, jag lever!

Menar inget negativt, tvärtom. Det händer så mycket, jag får möta så många intressanta människor och jag lär mig varje dag något nytt. Både om mig själv och om mänskliga beteendemönster. Det kan vara jobbigt att upptäcka vissa sidor hos sig själv och som jag retar mig på hos andra.

Nu har jag bestämt mig för att vara mer observant på när det händer. Det vill säga att jag ska vänta med att öppna munnen för att spy galla, vänta tills jag känt efter om jag har samma beteende som det jag retar mig på. Det går att ändra på sig själv! Rättare sagt det är enda vägen till förändring, att ändra sig själv eftersom jag kan inte ändra någon annan. Jag inte ens rätt att ändra någon annan!

Igår, fick jag healing och hon som gav mig behandlingen fick en massa upplysningar om tidigare liv som jag haft. Om ni hört talas om Atlantis, ön som sjönk ner i havet till slut pga vissa människors maktbegär. Atlantis var ett perfekt samhälle, som värdesatte alla människor på samma villkor osv.

I det livet var jag överstepräst och försökte rädda Atlantis genom att predika om att släppa maktbegäret. Sen vet vi ju hur det gick...

Hon fick även se ett liv jag levt i England på Kung Arturs tid, då Merlin och Camelot även levde. Likaså levde jag på Jesus tid och i alla liven verkade jag som präst eller överstepräst som försökte få folk att förstå att makt inte är lösningen för ett för alla harmoniskt liv.

Det var intressant att höra dessa berättelser och se likheter med nuvarande liv. Bland annat att mitt stora hjärta, som ser gott i alla omkring mig, som vill göra allt för att de ska må bra osv. Ibland är det som att tala med en vägg, det studsar bara ut i tomma intet. Det är många gånger som jag känt att jag ger upp min mission i detta livet. MEN, då blir jag genast påmind om varför jag är här just nu när jorden håller på genomgå en frekvensförändring. Jag ska sprida kunskapen om vad vi behöver för att må bra.

En del av detta spridande omfattas av min bok om healing. Healing eller helande har funnits i tusentals år i någon form. Skulle det då vara overksamt? Nej, jag är övertygad om att det är verksamt. Har själv fått bevis på det, hört andra berätta om sina upplevelser osv. Det har även gjorts vetenskaplig forskning kring vad som händer i kroppen. Med avancerade instrument har man kunnat visa på aktiviteter i hjärnan och kroppen. Fråga mig inte efter var jag sett detta, för det minns jag inte. Jag behöver inte några som helst vetenskapliga förklaringar. För mig räcker det att själv upplevt och fått mig berättat om alla positiva förändringar kring healing.

Har du det minsta nyfikenhet i dig, läs gärna min bok om ämnet, den heter Healing vad är det?.

Finns att köpa på

www.books-on-demand.com

Summering 2012

Ja, jag föll till föga och bestämde mig göra en liten summering av 2012, som så många andra gör.

Året började bra, eftersom jag var på Gran Canaria under fyra veckor från julafton 2011. Det var mitt livs resa, snacka om att komma ner i varv och hitta sig själv. Det behövdes efter det turbulenta året innan.  Jag hittade mig själv och hade tid för reflektioner av allehanda slag. Nyttigt för mitt växande. Det största som hände, var att min ilska över att jag inte fick mitt certifikat som medium, kunde omvandlas till insikt och växande istället.

Under våren/försommaren kom ett bakslag som hette duga. När man som jag, lever med ångesten i kroppen, är det bara att acceptera att den slår till utan förvarning. Så blev det för mig. Jag åkte ner i källaren så att säga och såg ingen väg upp ur det hela. Trots detta, valde jag att jobba. Bet ihop under timmarna på jobbet och kom hem och var mer eller mindre död. All min energi gick åt till att existera, jag orkade inte leva.Skitjobbig, men det funkade.

Ett annat val jag gjorde, förutom att jobba, var att berätta för min kollegor i den grupp jag jobbar i. Bad om förståelse för att jag mådde som jag gjorde, bad dem att inte dalta med mig, för jag tycker inte det är synd om mig när det pågår. Så gott som hela gruppen gav mig sitt stöd, inte bara i ord, utan ännu mer i sin handling. Det beundrar jag dem för, för det är inte lätt att veta hur man ska förhålla sig till någon med ångest, om man inte har haft symptomen själv.  

Det jobbigaste med ångesten är att jag blir totalt asocial, det enda som gäller är att komma hem, kunna stänga dörren för omvärlden. Helsvettig och utpumpad, varje gång. Det var en kamp, MEN tack vare de verktyg jag fick under den personliga utvecklingen i utbildningen jag gick 2011, blev anfallen inte långvariga. Detta stärkte mig och framför allt jag slapp känna mig misslyckad, eftersom jag kunde påverka med min egen insats.

Under hösten påbörjade jag samtalsterapi med en KBT terapeut för att komma tillrätta med min syn på mig själv, att ändra fokus från att se misslyckanden till att verkligen se och känna framgångarna istället. Vi har satt små men genomförbara mål och det har funkat, jag har överträffat målen hela tiden. I och med detta, får jag känna på hur det känns att klara av det jag påbörjat. När jag verkligen tar in detta, blir det helt underbart mysigt i kroppen. Att trycka ner mig själv har blivit mer sällan. Det är härligt.

Under hösten tog jag tag i boken jag håller på att skriva och den kändes klar, men något höll mig tillbaka för att gå vidare och få den tryckt. Det skulle visa sig att det var lite mer som skulle vara med så det blev till att ta tag i det också. Under jul/nyår har jag jobbat mer så nu återstår bara en sista korrläsning. Har fått tag i de illustrationer jag ville ha med. Det blir bara på omslaget som det blir, inte inne i boken som tanken var från början. Texten i boken ska tala till läsaren, inte ev bilder.

En annan sak jag lärt mig under senhösten är detta med att ta emot villkorslös kärlek från en medmänniska. Min inställning har varit att alla som ger mig kärlek, har baktankar och därför har jag byggt upp en mur. Hur ska jag då kunna ta emot, eller ge för den delen. När jag äntligen rev muren, kunde jag känna i hela kroppen hur underbart det är. Det var som champagnebubbel i hella kroppen.

Med dessa rader avslutar jag 2012.

2013 ska bli möjligheternas år, där inget ska stoppa mig, allra minst jag själv.
Massor av kärlek och kramar till alla jag känner.