Änglakort

Ni som känner mig, vet att jag jobbar en del med så kallade Änglakort. Det är så fascinerande att dra dessa kort ur kortleken och se hur väl det stämmer in just nu i mitt liv. Slutar aldrig att förvånas över exaktheten i det budskap som jag ska ha.

Idag när jag skulle dra ett kort låg det ett med bildsidan upp. Jag vet att det är något man ska ta till sig så jag behöll det kortet och drog ett till. Givetvis hörde de ihop och det var viktiga budskap för mig just nu, med tanke på senaste veckornas ångestperiod jag genomgått. Mitt under denna process är det lätt att glömma bort det som är bra och "frosssa" i det som är dåligt. Dock har jag inte tyckt synd om mig själv under tiden, för det handlar inte om det. Däremot har jag missat att se det som är bra.

Vad sa korten? Jo detta.

1. Städa bort rädsla
Kalla på ärkeänglarna Mikael och Rafael för att lyft bort rädslobaserad energi från dig, den här situationen och alla inblandade.
   
Här gäller det att be dem dammsuga bort all negativ energi ur min kropp, för att göra plats för det helande vita ljuset.

2. Släpp, rensa, ta bort
Använd bara positiva ord och tankar eftersom de snabbt tar form i verkligheten. Be änglarna att rensa bort effekter av gammalt negativt tänkande.
   
Här gäller det att bli medveten om när jag sagt eller gjort något negativt, att stanna upp och ta bort detta ur kroppen direkt för att det positiva ska få ta plats, genom att säga "Släpp, rensa, ta bort".


Nu är det bara att se framåt med nya härlig frisk energi.

Allt gott till dig som läser min blogg.

Längtan efter att få börja jobba med healing...

Idag, efter en promenad på dryga 3 timmar, fick jag värk som hette duga, både i fötter och kropp. Det var bara att acceptera och gilla läget. Tog ett par tabletter och la mig för att vila. Var trött och hoppades på att få sova en stund.

Men icke, sa Nicke, det blev inget sova inte. Något satte igång i mig och det var en ström av energier som strömmade igenom min kropp. Jag fick healing trots att jag inte bad om det eller satte igång processen på egen hand. Det var fascinerande att upptäcka detta. Universum tyckte det var dags för mig att fylla på.

Under promenaden satt jag på stenhällar och då bad jag om påfyllning. Ingenting hände då tyckte jag. Förmodligen för att jag satt och väntade på att det skulle sätta igång. Borde veta bättre än att ha detta beteende.

Nåväl jag fick ju min dos oavsett och det tackar jag allra ödmjukast för.

Boken, som tagit massor av tid och fokus från mig på senare tid, har ett avsnitt kvar som ska författas av mig. En sista ansträngning för att få en helhet. Dock har jag fått till mig att det hela ska vila någon tid, innan jag ska göra klart. Detta för att det hela ska sätta sig i mig.

Jag kände att jag skulle sätta igång nu, men vad händer då? Jo, jag bara känner att det finns inga ord i mig för detta avsnitt. OK, då är det inte dags ännu, bara att släppa. DÅ kommer det en mening som jag ska ha med. Den bara dök upp i huvudet på mig.

Det är så häftigt att få dessa bevis gång på gång, att om jag bara släpper på kontrollen, får jag allt levererat utan problem. På tiden att jag slutar kontrollera...

Under jobbet med boken, har jag upptäckt att jag känner väldigt starkt för detta med healing och att det är det jag ska ägna mig åt. Det blir mer och mer påtagligt för varje dag. Nu kliar det i händerna över att jag ska sätta igång.

Visst jag vill även jobba med den mediala biten. Tror dock att jag inte ska jobba som medium på traditionellt sätt, utan det ska vara på mitt eget sätt. Spännande att se vad som komma skall.

Först ska boken bli helt klar, sen kommer resten att flyta på. :-)

Fri vilja, vad är det???

I morse, vaknade jag redan före klockan 5, försökte somna om men det var kört. Halv sex klev jag upp, för det var tydligt att jag skulle skriva på morgonen. Dock hade jag ingen lust att sätta igång hemma, eftersom jag då måste passa tiden för att åka till jobbet. Det var bättre att jag åkte till jobbet och skrev där.

Sagt och gjort, jag kom dit halv sju och satte igång. Helt plötsligt var klockan 8 och jag kände att jag behövde mer tid att skriva på. Det flöt på så lätt och jag tycker jag lyckades med formuleringarna. Men nu började min arbetsdag så det var inte att tänka på.

Efter en timme, kände jag att jag bara MÅSTE få skriva mer. Frågade mina kollegor om det var OK att jag fortsatte skriva en stund och det var det. Vi har det rätt lugnt just nu. Det var inte så att jag använde min arbetstid, utan jag skippade lunchen senare. Nåväl det var ett fortsatt flöde en stund.

Helt plötsligt stannade allt upp, det kom inte en enda stavelse ner på datorn. Satt en stund och försökte värka fram text, men det var kört. Lika bra att lägga ner det hela, helt klart.

Det är intressant att se tillbaka på det som hände. Att jag skulle skriva ett tag var uppenbart, det gick inte att stå emot så det var bara att följa flödet. Lika intressant att var det att det stannade också, på ett lika tydligt sätt.

Makterna är med mig, helt klart. Mitt mål är att jag ska vara klar med allt i helgen. Sen ska jag låta allt ligga i några dagar, innan jag tar till en genomläsning igen. Därefter börjar det spännande med att kontakta förlagen för att höra om intresset för en utgivning finns, vilka villkor de erbjuder osv.

Spännande är det och sen får jag hoppas att boken kommer ut till jul eller så. Har ingen som helst aning om hur lång tid saker och ting tar, känner bara att jag har full tillit till att det löser sig. Drömmar har jag, men är realist nog att inte leva i dem som om de vore verkliga. Det är ju trots allt skillnad på dröm och verklighet.

Händelserik dag...

Idag skulle jag haka på när min gode vän Christofir skulle till Gävle för att vattna sin mors växter. Skulle åka med pendeln från Solna till Upplands Väsby, för att därifrån åka Upptåget till Gävle. Allt var klart och kollat med tider för buss till Solna station för att kliva på pendeln. Det fanns en buss som gick tidigt, men då skulle få vänta 30 minuter cirka på stationen. Tyckte det var lite väl lång tid att vänta, så jag bestämde mig för en annan buss där jag skulle ha fem minuter tillgodo för att springa till tåget.

Gick ut i god tid, solen sken och det kändes bara så underbart skönt att hitta på nåt en dag istället för att bara sitta hemma och dega. Nog hände det nåt allt under dagen. Bussen dröjde och dröjde, men kom till slut. Cirka 5 minuter sen, så jag bad till universum att se till att tåget inte kom iväg innan jag var ombord. Trycker mig genom dörrarna för att rusa ner till tåget. Väl nere på perongen, ser jag på tavlan att tåget går om 29 minuter. Det vill säga jag var 1 minut försent.

Hade det varit den gamla Thobbe, hade jag svurit en ramsa, skitit i alltihopa och gått hem. Men den nya Thobbe, såg istället en möjlighet att ta en taxi till Upplands Väsby. Sagt och gjort, jag ringde och sa till chauffören att det var gasen i botten som gällde för jag måste hinna med ett tåg 7.50. Vi hade cirka 18 minuter på oss. Har aldrig tidigare åkt med en taxi som hållit sig till 110 på motorvägen tidigare, men just idag var det en sån förare. Nåväl, jag skulle väl ha cirka 3 minuter på mig när vi svängde in på stationsplan i Upplands Väsby. Givetvis hade jag inte kontanter utan var tvungen att betala med kort. Jag fumlade när jag skulle stoppa i kortet i läsaren och det var en seg uppkoppling. Till slut försvann det 401 kronor från mitt konto in på förarens och jag hoppar ur taxin. Sprang mot nergången under spåren och när jag var halvvägs ser jag Upptåget åka iväg.

Jaha ja, vad gör vi nu då. Jag ringer till Christofir, han skulle hoppa på i Uppsala. Vi kom fram till att han kunde åka i förväg och vattna blommorna så kommer jag med nästa tåg, en och halv timme senare så det skulle bli massor av tid att promenera på. Gick omkring lite men allt är ju stängt vid 8 tiden en lördag morgon, så jag bestämde mig att sätta mig på perongen, läsa boken jag hade med mig. DÅ ser jag på tavlan att det faktiskt går ett tåg om 20 minuter. Härligt tänkte jag. Pratar med personalen på tåget om att jag missade tåget innan och undrar om jag får åka på min biljett fast den gällde det tidigare tåget och inte var ombokningsbar. Inga problem, det gick så bra så. (Annat än SL det)

Sätter mig tillrätta och tåget rullar iväg. Vad ser jag då på displayen i vagnen, jo tåget går bara till Tierp. Jag började skratta inombords, givetvis skulle det bli nåt tok även här. Inte mycket att göra nåt åt, bara åka med. SÅ det blev en timmes väntan i Tierp också. Väldigt trevligt samhälle, riktig småstadsidyll.

Snacka om ett äventyr, resan delades upp i etapper. Vad gör man inte för att det inte ska bli så betungande med lååååång restid. Jag bara skrattade åt mig själv och insåg att det fanns något att lära sig av detta också. Hade jag gjort som jag alltid gjort, hela mitt liv hade inte detta hänt. Har alltid varit ute i god tid, men just i dag ville jag inte vänta en halvtimme i onödan utan chansade på senare buss.

Nåväl jag kom fram tillslut och Chrisotfir stod och väntade. Vi fick 4,5 timmes promenad i en sommarvacker stad vid namn Gävle. Väldigt trevlig stad, vi gick genom ett område med gamla trähus från tidigt 1900 tal, kan jag tänka mig. Vi gick öven förbi Gevalia, lite kul att se liksom Läkerolfabriken. Köpte mig saltstenslykta också. Tänkt göra det länge, men har inte blivit av

Efter en pizza gick vi till mammans lägenhet och satte oss ner en stund för att vila de trötta fötterna, innan det var dags att gå mot tåget hem igen. Kassen med lyktan ställde jag vid fötterna tillsammans med min axelväska. Vi satt och pratade i vanlig ordning och tiden gick fort innan vi var i Uppsala där Christofir skulle kliva av. Jag lyfte upp min väska på sätet medan plastkassen med lyktan stod kvar på golvet.

I Upplands Väsby skulle jag byta till pendeltåget och det gick hur bra som helst. Fick sittplats trots att det var jättefullt med festglada ungdommar som skulle roa sig en sommarlördag. Kom fram till Solna och allt var frid och fröjd, tills jag står i rulltrappan. Var är min kasse med lyktan? Jo, den står kvar i Upptåget...

Jaha, det skulle väl vara pricken över iet idag då. Tur att jag var hemma snart i alla fall. Bussen ner till Centrum kom och jag kände mig så nöjd med dagen. När jag klev av började det dugga lite. Kände enormt stort behov av att släppa ut luft där bak, så jag gjorde det. Men det var inte bara luft som kom kan jag meddela. När jag så kom hem, blev det till att hoppa in i duschen. När jag kliver ur densamma, hör jag ett brusande ljud, tittar ut genom köksfönstret och det formligen vräker ner regn.

Konstaterar att "Vi hade i alla fall tur med vädret"...
Trevlig helg på er!

Ser att det var ett tag sen jag skrev här...

Fick lust att skriva några ord här för att uppdatera läget.
Mycket har hänt och mycket kommer att hända. Var på en medial sittning i veckan som var och fick då ett ultimatum från andevärlden. Antingen skriver jag klart min bok, som världen väntar på eller så tonar de ner all medialitet för mig. De ville visa mig att jag ska detta med min medialitet på allvar. Kan liksom inte sköta det med vänsterhanden längre.

Har väl förstått detta i huvudet, men i hjärtat har jag inte varit uppdaterat på samma sätt. Nu blev det jättetydligt för mig och jag förstår varför. Senast i september ska boken vara utgiven och klar. Fick verktyg för att ta tag i detta. Har påbörjat arbetet med att avsluta gammalt som ligger som bromsklossar för mig. Det kommer att bli tufft, men å andra sidan har jag ju allt att vinna på detta. Vill ju så gärna utveckla min förmåga att få kontakt med andevärlden, det har jag drömt om sen jag var liten och hörde talas om det. Verkar vara spännande.

Nu när jag provat på det lite, känner jag än mer att det är värt att kämpa för. Att jag inte la ner mer jobb under förra året, när jag gick min utbildning har sina orsaker. Det största var att jag skulle hitta mig själv och älska mig själv först, annars går det inte att vara trovärdig i sin medialitet. Att lära sig ställa egot åt sidan. Egot behövs absolut, men det ska inte ta överhanden över ens liv, däremot är det ett utmärkt hjälpmedel för balansens skull så jag inte bara flummar iväg och inte är kvar på jorden.

Har börjat meditera mera sen sittningen också, vilket är nödvändigt. Nånstans inom mig känns det annorlunda nu mot tidigare "försök" jag gjort för att meditera. Nu kan jag fokusera bättre, även om jag har en bit kvar till att vara i total fokus.

Önskar er alla en underbar sommar, själv kommer jag att vara fokuserad på mig själv och boken, men tänker även njuta av sommaren.

Allt gott till er!

Oj, vad tiden går fort...

Tänk, det är redan dags att ställa om klockan till sommartid. En reflektion bara, varför kallas det fortfarande sommartid och övrig tid för normaltid? Jag menar vi har normaltid under 4 månader och sommartid under 8...

Nåja, det var inte det som dagens blogg skulle handla om. Det blir istället lite reflektioner över min egen utveckling och insikter. Resan till Gran Canaria var det som utlöste lavinen av förändringar där jag även har känslorna/hjärtat med i mina insikter. Även om jag känt till i hjärnan, väldigt mycket av mina spärrar, blockeringar, knutar osv, så har jag inte känt att hjärtat vetat om dem. Under semestern fick jag kontakt med hjärtat och det kändes bara så enormt skönt. Vi jobbar väldigt nära nu för tiden.

Varje dag händer det saker som gör att jag stannar till i en mikrosekund, känner att jag är på väg att göra precis som jag alltid gjort, men just för att jag stannar till kan jag ändra mitt beteende om det behövs. Lovar att det finns en del som behöver ändras på. Nu gör jag inte förändringarna för att det passar andra, eller för att så ska man göra, utan enbart för min egen skull och för att jag vill från hjärtat.

Det låter enkelt och det ÄR enkelt. Hemligheten är att inte låta egot bestämma, egot som vill ha bekräftelse och vill bestämma hela tiden. Låt den stiga åt sidan, eller bry dig inte om den, då går det så mycket enklare. Blir bättre och bättre på att handla utifrån vad hjärtat eller kroppen säger till mig och inte från invanda beteenden. Det är en härlig känsla att kasta sig utför stup, så länge jag har tilliten till att det blir nåt bra i slutändan. Den tilliten håller jag på att bygga upp.

Ha nu en skön vårhelg alla läsare av bloggen, tills vi hörs igen.
Massor av sköna vårenergier till er alla.
KRAM

En vecka efter hemkomsten...

Oj, det har redan gått en vecka sen jag kom hem från mitt livs semester. Har väl börjat fungera som vanligt igen, utom på ett område. Jag hindrar mig från att stressa. Påminner mig själv, så fort jag märker att det håller på att ske. Jag behöver ju inte stressa. Allt löser sig ändå och på ett bättre sätt om man inte stressar.

Givetvis åkte jag på den obligatoriska förkylningen som följer av längre flygresor och miljöombytet från 20-22 grader plus till 3-4 minus. Men vad gör väl det, finns väl värre saker här i livet. Är så glad att fått göra denna, mitt livs resa. Den var nödvändig på många sätt och den kom precis rätt i tiden. Att jag kunde ta vara på den till 100 gjorde ju inte upplevelsen mindre betydelsefull.

Nu har även namnbytet av mitt företagsnamn gått igenom, så firman heter FACETTEN - för din utveckling. Detta namn står för det mångsidiga som jag står för, både som person och det som firman erbjuder.

Har även fått mer klart för mig hur jag ska jobba framöver. Att det inte blir som traditionellt medium är helt klart. Blir nog snarare en kombination av healing och medialitet. Men vi får se, vad som kommer ut av det hela. Mitt skrivande ska ju ha sin tid, och mina skrivarkurser/workshops ska leva vidare. För jag känner starkt för det skrivna ordet och dess möjligheter att sprida glädje. Älskar att skriva  och hitta mitt sätt att uttrycka mig på. Man pratade mycket om att skriva som man pratar, redan på 70-talet och det kan helt klart säga att jag gillar. Så länge det är läsbart och flytet finns där i texten. Vem bryr sig om olika tempus och ordklasser, så länge man förstår vad skribenten skrivit och menar.

Känner mig oerhört tacksam för de möjligheter jag fått och kommer att få framöver att få hålla på med vad jag brinner för. Det är stort det.

Massor av kärlek och ljus till er alla där ute och tack för att ni finns!