I morse, vaknade jag redan före klockan 5, försökte somna om men det var kört. Halv sex klev jag upp, för det var tydligt att jag skulle skriva på morgonen. Dock hade jag ingen lust att sätta igång hemma, eftersom jag då måste passa tiden för att åka till jobbet. Det var bättre att jag åkte till jobbet och skrev där.
Sagt och gjort, jag kom dit halv sju och satte igång. Helt plötsligt var klockan 8 och jag kände att jag behövde mer tid att skriva på. Det flöt på så lätt och jag tycker jag lyckades med formuleringarna. Men nu började min arbetsdag så det var inte att tänka på.
Efter en timme, kände jag att jag bara MÅSTE få skriva mer. Frågade mina kollegor om det var OK att jag fortsatte skriva en stund och det var det. Vi har det rätt lugnt just nu. Det var inte så att jag använde min arbetstid, utan jag skippade lunchen senare. Nåväl det var ett fortsatt flöde en stund.
Helt plötsligt stannade allt upp, det kom inte en enda stavelse ner på datorn. Satt en stund och försökte värka fram text, men det var kört. Lika bra att lägga ner det hela, helt klart.
Det är intressant att se tillbaka på det som hände. Att jag skulle skriva ett tag var uppenbart, det gick inte att stå emot så det var bara att följa flödet. Lika intressant att var det att det stannade också, på ett lika tydligt sätt.
Makterna är med mig, helt klart. Mitt mål är att jag ska vara klar med allt i helgen. Sen ska jag låta allt ligga i några dagar, innan jag tar till en genomläsning igen. Därefter börjar det spännande med att kontakta förlagen för att höra om intresset för en utgivning finns, vilka villkor de erbjuder osv.
Spännande är det och sen får jag hoppas att boken kommer ut till jul eller så. Har ingen som helst aning om hur lång tid saker och ting tar, känner bara att jag har full tillit till att det löser sig. Drömmar har jag, men är realist nog att inte leva i dem som om de vore verkliga. Det är ju trots allt skillnad på dröm och verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar