111224
Så kom den då, julafton som jag sett
fram emot i flera månader. Inte för att tomten skulle komma, utan
för att nu skulle det äntligen bli semester. Mitt livs första resa
på 4 veckor utomlands stod för dörren. Hade intill nu, varit som
längst 3 veckor utomlands, tror att det var till Rhodos jag åkte så
länge, annars har det bara varit 2 veckor. En enda gång har jag
haft 4 veckors sammanhängande ledighet, normalt 3 veckor.
Så du kan tro detta skulle bli nåt
alldeles storartad i upplevelseväg. Allt var ordat, vad gäller
flyg, hotell och taxi till och från Arlanda. Packade gjorde jag i
går kväll. Trots att jag tog det lugnt och tänkte igenom varje sak
jag la ner i väskan, glömde jag två saker. Dels en badhanduk, det
är ju ingen katastrof dock och dels mina gåstavar. Det kändes lite
tristare, då jag sett fram emot att ta en långpromenad varje morgon
med dem. Men men, det går ju att promenera även utan, så det ska
inte stoppa mig från min dagliga runda.
Nåväl, jag har hela tiden fått för
mig att taxin skulle komma 3.45. Nånting sa mig igår att jag skulle
nog kolla upp detta och det var tur det, för den skulle inte komma
förrän 4.45. Vilken lycka, jag kunde sova en timme längre. Det
behövdes eftersom jag inte kom isäng förrän vid midnatt. Vaknade
med ett ryck 3.58 och kastade mig ur sängen, jävlars taxin är
redan här. Slet åt mig glasögen och kollade ut på parkeringen,
ingen taxi så långt ögat såg. Då hör jag hur klockradion sätter
igång. Visst ja, det var senare som den skulle komma. Skönt, då
skulle jag hinna klä mig i lugn och ro, vakna till ordentligt. Att
äta fanns liksom inte i huvet, dessutom var kylskåpet tomt. Hittade
dock ett par riskakor, så det fick duga.
Gick ner i porten, strax efter halv,
ifall taxin skulle komma tidigare. När jag kom ner, ringde mobilen
och en automatisk röst berättar att bilen är framme om cirka 10
minuter. Ja, ja det var lika bra att stå kvar tyckte jag. Då ringer
chauffören och säger att det dröjer nog 5 minuter till...
Han kom, jag kom fram i god tid till
Arlanda så allt var frid och fröjd. Köpte mig en macka och en kopp
kaffe, 105 kr. Så är det att ha semester, det kostar minsann. :-).
Jag äkte med Spanair och skulle mellanlanda i Barcelona. Hade
betalat extra för att få sitta långt fram, en så kallad
prioritetskund. Det var så lyxigt, jag blev uppassad hela tiden och
det bästa av allt, att jag satt ensam i den delen. 3 rader på var
sida av gången. Fick frukost, de frågade hela tiden om jag ville ha
nåt att dricka eller äta. Kände mig som en kung. Tycker nog att
jag förtjänade detta.
Medan jag satt där och bara njöt,
slog det mig att jag kände inget speciellt inför semestern. Inget
pirr eller förväntan, ingenting alls. Talade om för mig själv att
jag är på väg till mitt livs semesterresa, fatta det. Ingen
reaktion i kroppen. Märkligt, tyckte jag, men beslöt mig för att
det får vara så då. Inom mig kändes det som att min kropp är så
slutkörd att den har inte förmåga att ta in just nu. Det tar väl
nån dag att landa kan jag tro.
Nåväl, jag kom fram till Barcelona
och skulle leta efter avgångshallen för flyget till Gran Canaria.
Hade cirka 45 minuter på mig. Givetvis var det längst bort från
där jag befann mig. Kilometerlånga rullband tog mig framåt. Nåja,
jag hittade till rätt ställe, skulle bara kolla upp vilken gate det
var också. Vad händer då? Jo, planet är givetvis försenat cirka
1,5 timme. Jaja, inget att hetsa upp sig för, bara att gilla läget
liksom. Vad göra under tiden? Att vandra omkring på en flygplats är
inte det roligaste jag vet. Lika bra att försöka käka nåt, tänkte
jag. Vilken tur, jag hittade en McDonalds så det fick bli det. 85
kronor till och jag var inte ens framme ännu.
Satte mig ner och löste lite korsord
efter maten. Kände att nu var det nog dags att gå till gaten. Då
fick jag känna mig viktig en gång till, för vi som är Priority
kunder, får gå förbi hela incheckningskön och kliva ombord först.
Kändes lyxigt det också. Satt på rad två, men flygpersonalen
tyckte jag skulle flytta fram till rad 1 där det var mer plats. Det
visade sig att det vara bara jag och en kille till som fick sitta
där. Det var en, förlåt uttrycket, kärring som hade satt sig på
rad 1, fast hon skulle sitta på rad 3. Hon fick flytta sig bakåt
och började tjafsa med flygvärdinnan som förklarade lugnt och
sakligt att vi var priortietskunder och betalat extra för att sitta
där och därför fick hon inte sitta kvar även om det var ledigt.
Gissa om hon knorrade. Men faktiskt tyckte jag det var rätt, vi hade
ju som sagt betalat extra och då ska ju inte de som inte betalat
sitta där.
Kom fram så småningom till
flygplatsen på Gran Canaria och det var 22 grader berättade kapten.
Lite skillnad mot 5 och regnslask när jag åkte i morse. Gick ut och
väntade på bussen in till stan. Den kom efter 10 minuter.
Bakdörrarna öppnades så jag klev på därbak och satte mig med
mina överfyllda väskor, på barnvagnsplatsen. Tänkte gå fram och
betala, men då hade det blivit massor med folk som klev på, så jag
struntade i det. En liten besparing på 3-4 €. Hade inget dåligt
samvete för det heller. Jag ville bara komma fram till hotellet.
Det gjorde jag och allt var sig likt,
förutom att receptionen var stängd, så jag fick gå till en av
lägenheterna och hämta nyckeln, 6 trappor upp. Jag fick ett rum på
våning 4, men inte längst ut som jag hoppats på, utan närmast
trapporna. Ja, ja det är bara att gilla läget här också. Men det
visade sig att jag skulle betala cash? 980 €. Så mycket hade jag
ju givetvis inte på mig. Så det var till att knalla till
bankomaten. Men först skulle jag lämna in väskorna på rummet.
Tror du det gick bra? Inte alls, nyckeln fungerade inte. Effektiva
som spanjorer, eller sydeuropeer är, tog hon nyckel och följde mig
ner till rummet och givetvis kunde inte hon heller öppna. Vad trodde
hon? Varmt och svettigt var det där jag stod och väntade på att
hon skulle hämta en ny nyckel. Den fungerade.
Sen jag packat upp, gick jag ut för
att hämta pengarna. Två automater fungerade inte och när jag
äntligen hittade en, så gick det bara att ta ut 300 € åt gången.
Med påföljden att det kostade mig 2% i avgifter per 300 uttag. Så
160 kr dyrare blev det av den anledningen. Jag kände att nu får det
räcka för idag. Orkade inte gå tillbaka och betala. Får fixa det
i morgon i stället, liksom nyckel till kassaskåpet och internet.
Ikväll orkar jag inte gå utanför dörren, så jag sitter här på
min balkong och skriver istället för att gå ut och fira julafton
med alla andra. Men du, det gör mig ingenting alls.
Min klocka är nu 20,35 och jag
funderar allvarligt att lägga mig snart, det har varit en lång dag.
Jag hinner ju med att göra stan många gånger ännu, så det är
lungt.
Tack för idag och allt kan bara bli
bättre nu. Skönt att göra bort problemen redan första dagen, så
är det gjort liksom. Jo, en sak till, det finns ingen tvättmaskin i
den här lägenheten, så det blir till att handtvätta. Som om det
skulle vara nån jättekatastrof.
111225
Sov relativt gott hela natten. Det är
klart, jag blev väckt några gånger när folk kom hem, men jag
somnade om så gott igen. Vaknade vid 6, svensk tid av att jag var
täppt i näsan, men lyckades somna om igen ett par timmar.
Åt min frukost på balkongen,
konstaterade att solen når inte hit överhuvudtaget denna årstid.
Men det är ju fantastiskt att kunna sitta ute och äta på juldagen.
Det känns overkligt på nåt sätt. Har ännu inte fattat att jag är
här. Många tankar far igenom huvudet på samma gång. Det är ju i
och för sig inte så ovanligt, men det är andra sorters tankar nu.
De handlar inte om jobbet, eller det dagliga, utan mer om mig som
person och vad jag ska göra framöver. Detta bådar gott, eftersom
en del av syftet med resan var att kunna strukturera upp mig själv
och mitt företag.
Apropå företaget, så har jag ju
bestämt mig för att ändra namn igen. Jag kommer att kalla det för
Facetten – för din utveckling. Åtminstone är det det som känns
mest riktigt just nu. Facetten är definitivt bestämt, men det efter
bindestrecket är inte helt hundra bestämt ännu. Det känns rätt
just nu, men jag tänker låta det smälta in i mig ett tag till.
Varför Facetten? Jo, dels för att jag
som person är mångfacetterad, det vill säga jag har många
strängar på min lyra och dels för att företaget erbjuder många
olika tjänster. Facetten erbjuder förutom mediala sittningar, även
avslappningsövningar, meditationer, healing, skrivarkurser,
workshops, korrekturläsning samt föreläsningar. Jag kommer kanske
att vara mest inriktad på det mediala samt skrivande, men det ena
utesluter inte det andra.
Nåväl detta kommer också att falla
på plats under min vistelse här. Jag har inte bråttom denna gång.
Allt får ta sin tid. Har även en del knutar att lösa upp inom mig,
saker som har hämmat mig i min utveckling. Att kunna ta emot
villkorslös kärlek, är en av knutarna. Att verkligen känna in och
inte ifrågasätta vilka baktankar givaren har. Att ge klarar jag,
men inte att ta emot. Det känns läskigt och ovant. Vet liksom inte
hur jag ska hantera det hela. Att meditera själv, är en bra väg
att lösa knutarna på, det förstår jag i huvudet. Mitt dilemma är
fokusering i det fallet. Så lätt att låta hjärnan ta över. Det
handlar om träning och åter träning. Ska bli bättre på detta
absolut.
Nu ska jag göra mig i ordning för att
gå en promenad några timmar.
Efter promenaden, satte jag mig på
balkongen och började renskriva och redigera i min bok. Det kändes
så underbart att kunna göra detta, utan att annat kom emellan.
Hemma blir det lätt så att jag är ute på nätet, kollar mobilen
och/eller har TVn på och då flackar jag mellan. Än så länge har
jag inte internetet inkopplat här, TVn har bara en massa tyska
kanaler, eller nyhetskanaler. Inte så mycket till underhållning,
dessutom tycker jag att jag kan avstå detta. Så fokus var bara på
bokens innehåll. Har kommit så långt nu att jag kan sammanställa
alla kapitel. Visserligen ska allt korrekturläsas igen, eventuella
omformuleringar göras med mera med mera, men det känns mycket bra
jobbat idag.
Sen blev det vila en stund. Vet ej om
jag sov, men jag fick i alla fall vila kroppen och bara vara i
lugnet. Det var en härlig känsla. Löste korsord när jag klev ur
sängen, satt på balkongen igen. Attans vad det blåste idag. Blev
nästan helt genomfrusen, innan jag tog till förståndet och gick in
för att ta på mig jacka och långbyxor. Men före det en värmande
dusch.
Det blev så småningom dags för att
gå ut och käka. Gick runt lite först för att känna efter vad jag
ville äta. Var på väg in på Winsdor Garden, en av mina
favvorestauranger, men ”mitt” bord blev upptaget så så gick jag
vidare. Hamnade på den andra favvorestaurangen, en kinakrog. Det var
lika gott som jag mindes det. Till min besvikelse ingick inte någon
dessert numera. Det är väl ett sätt att höja priset, utan att
ändra siffrorna kan jag tänka mig. Det får bli friterade bananer
en annan kväll istället. Tror nog jag överlever detta ”trauma”.
Drack ett glas vitt vin till maten, gott men jag blev smålullig av
det, fast jag drack en flaska vatten till oskså.
Nu återstår det inte så mycket mer
att hitta på, än att krypa ner under filten igen. Hoppas jag inte
fryser inatt, som jag gjorde natten innan. Det berodde nog mest på
att jag övertrött skulle jag tro. Brukar inte frysa när jag är
här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar