Utmaning 2020-04-13

Att bo som singel, är en utmaning i sig, speciellt om man som jag gärna vill ha lite ljud omkring mig. Det är i sig en motsägelse, då jag är en HSP individ. Har i alla år haft TVn som sällskap när jag är hemma. Med tiden har jag insett att den gör mig handlingsförlamad. Sitter och tänker på allt jag vill göra och ta tag i, men efter flera timmars tittande, utan att ta in vad jag tittat på, är jag oftast så trött att det inte är läge att starta upp något projekt.

Idag kom en tanke till mig att jag bara får ha TVn på medan jag äter, under dagtid i alla fall. Frukosten blev väldigt utdragen ska jag erkänna. Men till slut var det som om någon annan styrde min hand mot fjärrkontrollen och stängde av. Helt plötsligt satt jag där och undrade vad som hände. Inte nog med det, datorn drog till sig min uppmärksamhet. Gjorde några inlägg på sociala medier, skrev några mail, fixade lite bilder men framför allt tog jag och skrev ner lite tankar och sånt. Detta är saker jag tänkt göra, men inte blivit av. Nu fick jag nästan lite ny energi av att TVn ej var påslagen.

Jodå, ljud ville jag ändå ha i bakgrunden, så jag startade Spotify med lugn meditativ musik. Vilken kick det blev av det hela. Normalt när jag har Spotify igång, är det musik jag kan sjunga med i. Gamla härliga minnen dyker upp under tiden. Givande i sig, men just nu behövde jag bara lugn och ro omkring mig. Sitter med fönstret öppet, benen inlindad i filt och en tröja på mig. Känner att frisk luft vill jag ha även om jag inte är utomhus. Har inte balkong så detta är lösningen. Visst kan jag gå ut i naturen, men det var inte vad min kropp ville idag, eller mitt inre heller för den delen. Idag skulle jag bara vara hemma och utöva min kreativitet.

Min reflektion av denna dag är att jag lyssnat på min kropp och mitt inre, jag har gett mig själv chansen till att växa då jag tagit lärdom av processen i sig. Tidigare i mitt liv skulle jag ha suttit och haft dåligt samvete för att jag inte gjort ”något”… Gjort något för vem? Just det, gjort något som jag kunnat visa upp för andra för att få bekräftelse. Att visa att jag är duktig, att jag kan. Men idag blev det ett annat beteende som tog över och styrde mina handlingar och tankemönster. Vem behöver jag imponera på egentligen? Finns bara ett svar, ingen! Det jag behöver lära mig och som jag nu känner att jag kommit igång med, är att KÄNNA inom mig att jag tagit hand om MIG, att jag sett till att JAG är precis så bra och värdefull som jag ska vara. Att se och uppskatta den utveckling jag genomgått genom åren, både personligt och andligt/medialt. Idag kan jag se och förstå att andra har sett detta hos mig, men inte jag själv. Jag har nog haft rätt bra självförtroende i och för sig, men självkänslan har varit på sparlåga. Idag blev det ett steg uppåt på den stegen, ett steg i rätt riktning. Brukar säga till andra att de ska ”unna sig att må bra”, men har inte levt efter den devisen själv. Nu har jag påbörjat ett nytt kapitel i mitt liv.

Hjärtligt tack till mig själv för den möjligheten.