söndag 24 april 2011

Stolt liksom svanen...

Jag håller  mitt huvud lika stolt som svanen. Med samma insikt om mina kvaliteter och kunskap som den, anser jag mig ha rätten att hålla huvudet högt. Vi har nu klarat av 3 gånger på utbildningen och redan har jag märkt stora förändringar i mitt beteende. Medvetenheten är påtaglig, jämfört med innan. Ska försöka förklara lite närmare utan att bli för  detaljerad. Vi alla har beteenden som vi gillar, accepterar, bryr sig om eller inte är medvetna om. Jag har alltid haft lätt att se andras beteenden och retad mig tilll vansinne över hur dumma folk är. Att jag själv hade såna sidor som kunde reta andra fanns liksom inte i mitt medvetande. Alltid var det andra som det var fel på.
I den här utbildningen vi går jobbar vi oerhört hårt med självinsikter och personlig utveckling. Det är skitjobbigt emellanåt och många gånger har jag tänkt tanken att jag hoppar av karusellen, det är för jobbigt att ta tag i vissa delar hos mig. De väcker upp minnen jag inte vill ha kvar och framför allt vill jag inte känna det obehag de medför.MEN nu har jag en annan insikt och känsla inför detta.

Intellektuellt har jag förstått nödvändigheten av att jobba med dessa sidor, men idag KÄNNER jag också att det är nödvändigt. Det är en otrolig skillnad ska du veta. Det som fick mig att vakna till, var när vår lärare/mentor, verbalt gav mig en käftsmäll som hette duga. Han sa ifrån på skarpen till mig att nu får jag sluta störa mig på andras beteenden. Det är ointressant för min utveckling att lägga elller värderingar av detta slag. Den enda person jag ska jämföra mig med är mig själv.

Så nu försöker jag verkligen tänka till innan jag öppnar munnen. Givetvis kommer det grodor ibland, men oftast hinner jag stoppa dem innan jag säger nåt. Insikten om att det jag stör mig på hos andra, är sånt jag själv gör och inte vill se. Det gäller att komma fram till vad som förorsakade detta trauma en gång i tiden, ta tag i det, acceptera och sen släppa. Det är enda vägen att gå vidare.

Lovar dig att det är häftigt att se sin egen utveckling framåt och tack vare den känner jag idag ett lugn inom mig som jag inte haft på många herrans år, typ 50-55 år kanske. Det har också gjort att jag känenr tillit till min mediala förmåga på ett helt annat sätt idag.

Jag tackar mig själv för att jag har låtit mig gå kursen, jag tackar mina kurskamrater, jag tackar vår lärare Leo, jag tackar min "rektor" och alla andra guider från andra andra sidan. Alla utan inbördes ordning, ni behövs alla för mig.

Ha en fortsatt skön påsk
KRAM


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar