Idag är det inte kurs, men min egen utveckling fortgår oavbrutet. Sitter i min skrivarlya för att komma vidare på min bok.Det var en trög start när jag kom hit i förmiddags. Det fanns så mycket intressant på Facebook, på övriga nätet och i min mail som jag bara måste ta hand om först och främst.Detta beteende är fruktansvärt vanligt hos mig, när jag ska göra något som jag i och för sig är intresserad av, dyker det upp en massa annat att hitta på istället. Fattar inte varför, men idag är jag i alla fall medveten om beteendet som sådant.
Just nu sitter jag och äter min lunch, men så snart den är uppäten ska det bli skriva av. Sitter och skriver ner lite antecknigar över vad jag ska blogga om när jag återgår till datorn. Mitt emot mig i vårt lilla kök, sitter en kvinna och väntar på sin tur hos en kollega till mig. Det är en pinsam tystnad, liknadne den i väntrummet hos doktorn. Enbart min pennas raspande ljud hörs. Törs knappt äta på min sallad, tuggandet av paprika låter som en stenkross, så tyst är det. Varje sida hon bläddrar i en bok, gör att man rycker till och undrar vem som väsnas så.
Plötsligt får jag en ingivelse om att jag ska meditera när jag är klar med lunchen. Jag tackar universum för den påminnelsen, jag behöver dessa sparkar i baken ibland för att komma nånvart.
Åter till mitt projekt med boken. Under en meditation i måndags, fick jag ett datum när den ska vara klar. Som vanligt satt jag och frågade min vägledare en massa frågor, men inväntade inte svaren. 10 frågor senare, fick jag svaret på min fråga om datum. Hann nästan ställa en fråga till, innan jag fattade att jag faktiskt fick ett svar. 28 okt är det dags.
Nu har jag två val för hur jag ska gå vidare. Antingen skriva som bara den, eller lägga ner projektet. Om jag väljer det senare alternativet, fortsätter min väg som präglat hela mitt liv. Att fly undan när jag inser att det är fråga om insats från mig. Ett beteende jag inte alls gillar, men jag har aldrig ens funderat över hur jag ska kunna göra nåt åt det hela. Idag vet jag bättre. Det handlar om att bli medveten om vad jag verkligen vill göra, inte vad jag tror att jag vill göra.
Jag kan tro att jag vill göra klart boken, men det skiter sig. Hittar hur många undanflykter som helst att inte fullfölja projektet och då handlar det om min tro på att jag vill. Men om jag verkligen vill, ja då är det bara att fortsätta skriva. Det känns som att jag verkligen vill detta, trots alla timmar jag måste lägga på det hela. Samma sak med den utbildning jag går, själv- och medialutveckling. Har haft stunder av tvivel och att jag känner jag skippar det hela. Som tur är, inser jag att jag är fel ute. Självklart kommer jag inte att skippa detta, inte en chans.
Tidigare har jag liksom inte ens tänkt tanken att det jag hoppar på och som kanske bjuder lite motstånd, kanske blir något bra av om jag fortsätter, trots trögheten. Bättre att lägga ner än att riskera fiasko. Vem säger att det kommer att bli fiasko bara för att det tar emot lite? Jo, givetvis jag själv, nu inser jag detta och kan se skillnaden. Häftigt som bara den.
Ett bättre fokuserande är min nya livsuppgift och det går igen på alla områden. Jobbar betydligt effektivare idag på mitt arbete, kan hålla saker i huvet längre tid och jag får något ur händerna snabbare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar