Nu börjar min kropp påminna mig om att det är stora saker på gång. En känsla av nyfikenhet och upptäckarlust. För första gången i mitt liv, har jag inga förväntningar utan jag är öppen för det som komma skall. En känsla som är ny och jättespännande. Nånstans där inne i mitt innersta, bara VET jag att det kommer att bli en toppenår i år, jag kommer att klara min certifiering, förändringar på jobbfronten och även bostadsfronten. Kan man annat än känna pirr i ett läge som detta?
Här om dagen, träffade jag kompis från Östersund, som jag inte sett på över 20 år. Vi satt och pratade minnen men även nutid i över 4 timmar, fast det kändes som en halvtimme. Det var som om vi sågs förra veckan. Ser fram emot fler spännande pratstunder med honom.
Så trevligt att träffa en medmäniska som är intresserad av mäniskor, mäniskors beteenden på ett sätt där hjärtat finns med. Inte för att gotta sig i alla detaljer, dvs en mäniska som ser djupet hos andra. Missförstå mig nu inte, de som jag har omkring mig är också underbara medmäniskor så klart. De som jag inte tycker är värda min tid, har jag valt bort från mitt umgänge. Livet är för kort för att slösa bort energi på de som inte vet att uppskatta detta. Det handlar ju om att ge och få som jag ser det. Ger man av sig själv får man många gånger om tillbaka. Men om man tar, får man inget tillbaka.
Jag är värd endast det bästa, likväl som du är det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar