Klockradion startade kl 6, unnade mig en extra halvtimmes sömn idag.
Vaknade med att magen betedde sig som Etna vid ett utbrott, kroppen vägrade lyda, huvudvärk, puls på 380 minst och allmänt frånvarande.Åkte in till stan, bytte buss och klev av. Då stannar kroppen och vill inte ta ett enda kliv till.
Varför? Jo, jag var på väg till tandläkaren, vilket är det vidrigaste som finns, inte tandläkaren som person för han är kärleken personifierad, utan för vad som komma skall. Efter ett par minuter börjar jag kunna röra mig igen.
Sätter mig i väntrummet och pulsen går igång igen. Långt bort i korridoren (15 m) ser och hör jag honom hälsa men det kändes som om han befann sig på en annan planet, eller om det var jag, jag vet inte säkert. Hör svagt att han säger, är du redo?
Tror att jag höjde rösten lite och sa: NEJ, det är jag verkligen inte. Kunde inte resa mig, förrän han stod alldeles bredvid. När han sen tog i hand och hälsade, började jag fungera igen. Han och hans underbara sköterska har ett äkta lugn och harmoni över sig så det går inte motstå detta. Allt rinner av mig bara och jag kan snart sätta mig i stolen och jobbet kan påbörjas.
När jag kom till jobbet var jag helt slut som om jag sprungit Midnattsloppet eller nåt. :-)
Hoppas din dag börjat bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar