Wow, det händer saker minsann

Måste berätta vad som hände i förrgår. Men först lite bakgrundsinfo. Detta med min bok, har jag nog skött lite med vänsterhanden känns det som. Lite gammalt beteende av att "det löser sig", allt faller på plats av sig självt, som det brukar göra i mitt liv. Dagarna går och blir till veckor, inget händer. Visst jag har träffat några och intervjuat dem, har för hand, skrivit min egen resa men sen hände det inte så mycket mer.

Så förra veckan började jag ta med mig datorn till jbobet, för att renskriva mina anteckningar i Word på lunchen. Vad händer då? Jo, jag börjar sakta men säkert inse att detta är något stort som jag håller på med och att det krävs jobb från min sida. Det löser sig inte utan att jag lägger min hand på det. Helt plötsligt börjar folk prata med mig och fråga hur det går med boken. Förstår ju att universum hjälper mig att se och komma i kontakt med rätt personer.

Nåväl i förrgår fick jag ett mail, från en kvinna som besökte Minimässan i Gustavsberg för några helger sen och hon ville att jag skulle få ett tips om hennes svärson som råkat illa ut, var nära att dö, men som återhämtat sig bland annat genom healing.

När jag läste detta, blev jag först helt ställd. Hur ska jag hantera en sån berättelse, jag som i mitt bakhuvud bara tänkt mig prata med folk som från att tagit emot healing gått vidare till att utbilda sig.

En del av mig ville hoppa av karusellen med boken, healing och medialtiet igen. Nu "krävdes" det något av mig och då vill jag fly, som jag alltid gjort i mitt liv. Som tur var, sa en röst till mig att släpp mailet, du måste inte svara just nu. Det gjorde jag fram tills idag, då jag svarade henne att jag gärna vill ha med denna berättelse i min bok. Fick veta uppifrån att jag ska släppa begränsningarna om att man måste ha utbildat sig. Det blir intressantare för läsaren om det även inkluderar de här människorna. som "enbart" fått behandlingar.

Nu börjar jag fatta att folk omkring mig, tror på mig, att de tar mig på allvar och att jag verkligen har en uppgift här, att bokidén inte var ett fantasiprojekt bland många utan det var ett större syfte. Från att vara en idé jag bara slängde ur mig vid ett tillfälle, utan att ha tänkt igenom vad det innebar. Tack och lov att jag inte började koppla in logiken den gången, då hade det inte kommit igång på detta fantastiska sätt. Spontaitet är bra emellanåt, men eftertänksamhet är också nödvändighet.

Det är en ynnest att ha fått denna uppgift kan jag känna i mitt hjärta nu.Jag ifrågasätter inte varför jag fått uppdraget, jag accepterar det och känner mig ödmjuk inför uppgiften.

Insikter kommer över mig ibland...

När jag stod i duschen efter att ha gåt på promenadbandet, kände jag en ny känsla. Jag kände att jag blir tagen på allvar nu för tiden. Detta har jag inte känt förr, hur mycket folk än försök få mig att förstå det, har jag inte känt det. Även om jag intellektuellt förstått att andra gjort det, har jag inte känt det. Det är en väldigt stor skillnad på dessa två saker.

Sen jag började med Reiki för knappt två år sen, har min självbild förändrats drastiskt. Har slutat be om ursäkt för min existens eller åsikter. Har insett att även jag förtjänar respekt, samma respekt som jag alltid visat andra, men inte upplevt att jag fått tillbaka. Detta har förändrats också, idag får jag respekt och det stärker mig.

Vill med dessa ord tacka tre väldigt betydelsefulla personer som fått mig att växa, eller rättare sagt fått in mig på rätt väg genom att stötta, uppmuntra och peppa mig till 100 %. Givetvis är det jag som gjort jobbet, men deras entusiasm och kunskaper har sporrat mig och lärt mig fokusera. Det är oerhört stort och jag känner stor ödmjukhet inför deras kunskap och vilja att se mig växa. Deras hjärtan har inga begränsningar helt klart. Jag vill inte värdera någon av som bättre än nån annan, utan jag går tidsmässigt hur ni jobbade med mig. :-)

Först vill jag tacka min gode vän Fredrik, som gav mig rådet att söka mig till Reiki. Ett steg som visade sig öppna upp för min utveckling. Du vet att få mig att tänka i rätta banor, genom att putta mig i rätt riktning utan att ge mig direktiv eller pekpinnar. Du får mig att tänka själv. Det är inte för inte du är min livscoach.

Sen ett tack till Maria för ditt mjuka och kärleksfulla sätt att undervisa i Reiki. Att få oss elever att växa med vår kunskap, att entusiasmera oss till gränser vi inte kunde tro vi hade. Din kunskap får mig att sluka mer och mer i ämnet, för jag vill bli duktig också. Det kändes stort när du kallade oss kollegor efter att vi tagit Masterexamen.

Sist men inte minst ett jättetack till Leo som är medium. Med ditt sätt att jobba, helt fritt från märkvärdigheter, konstigheter osv har du fått mig att inse det enkla i att vara medial. Det är inget konstigt, alla kan detta. Du har ett tålamod som är otroligt när jag tvivlar och du vågar ge mig en smäll på käften, när jag inte ser vad som pågår. Smällen är givetvis inte bokstavlig. :-) Du har en förmåga att ta mäniskor på rätt sätt, som är underbar. Du ser vad var och en kan utvecklas till och stöttar därefter.

Gemensamt för er alla tre, är ert kärleksfulla sätt att jobba på. Ni gör det med hjärtat utan andra krav än att jag ska våga låta mig utvecklas. Det har krävts en hel del innan jag våga känna tillit till min förmåga, men tack vare ert stöd och brist på tvivel om min förmåga, har jag gått framåt.

Alla andra nära och käravänner har givetvis betytt mycket för mig under den här resan också, ingen nämnd, ingen glömd. Vill inte vara utan någon av er. 2011 ska bli ett mycket spännande år, helt klart.

Det pirrar och spritter i kroppen.

Nu börjar min kropp påminna mig om att det är stora saker på gång. En känsla av nyfikenhet och upptäckarlust. För första gången i mitt liv, har jag inga förväntningar utan jag är öppen för det som komma skall. En känsla som är ny och jättespännande. Nånstans där inne i mitt innersta, bara VET jag att det kommer att bli en toppenår i år, jag kommer att klara min certifiering, förändringar på jobbfronten och även bostadsfronten. Kan man annat än känna pirr i ett läge som detta?

Här om dagen, träffade jag kompis från Östersund, som jag inte sett på över 20 år. Vi satt och pratade minnen men även nutid i över 4 timmar, fast det kändes som en halvtimme. Det var som om vi sågs förra veckan. Ser fram emot fler spännande pratstunder med honom.

Så trevligt att träffa en medmäniska som är intresserad av mäniskor, mäniskors beteenden på ett sätt där hjärtat finns med. Inte för att gotta sig i alla detaljer, dvs en mäniska som ser djupet hos andra. Missförstå mig nu inte, de som jag har omkring mig är också underbara medmäniskor så klart. De som jag inte tycker är värda min tid, har jag valt bort från mitt umgänge. Livet är för kort för att slösa bort energi på de som inte vet att uppskatta detta. Det handlar ju om att ge och få som jag ser det. Ger man av sig själv får man många gånger om tillbaka. Men om man tar, får man inget tillbaka.

Jag är värd endast det bästa, likväl som du är det!

2011, ett år av utveckling...

Sitter här på årets första dag och filosoferar. Vad har detta nya år att ge i form av möjligheter osv? Ja, det vill jag ju så klart inte veta i förväg, det är snarare så att jag vill lära mig att  ha ett öppet sinne inför det som komma skall.


2010, var ett år fylld av händelser och utveckling. När det gäller jobbet, blev företaget jag jobbade åt uppköpta av ett annat företag. Det är andra gången det händer inom loppet av 2-3 år, det börjar räcka nu med uppköp tycker jag. Sånt tar kraft och ork från de anställda. Denna gång känns det dock som det blir nåt väldigt bra av det hela. De nya ägarna verkar ha ett större intresse att åtminstone lyssna på gräsrötterna, sen hur mycket de tar till sig är en helt annan sak, men som sagt de lyssnar i alla fall.


Nåväl, vad har hänt på mitt personliga plan då? Ja, det är så mycket att jag knappt kan skriva ner allt. Men den korta versionen är att min Reikiutbildning har tagit mig till en Masternivå, vilket innebär att jag får utbilda andra i ämnet. Har även gått de första stegen i Karuna Reiki (r) vilket är en kraftfullare variant av Reiki.


Under tiden har min medialitet vuxit, jag har vuxit in den rollen med stormsteg. Idag VET jag att jag har den mediala förmågan, jag accepterar den och välkomnar den. Det är stort och jag känner mig ödmjuk inför den ettåriga utbildning jag ska gå under detta år. Det ska bli spännande som attan.

Har inga som helst ambitioner att komma så långt att jag får delta i Det okända eller andra program av den typen. Det är inte för att bli stormrik jag vill gå vidare, utan det handlar om att jag med denna förmåga, kan vara till hjälp och tröst för andra människor. Om jag kan hjälpa en enda mäniska med min förmåga är jag jätteglad, resten blir bonus. Att kunna coacha någon är guld värd.


Under en kurs i Medialitet i dec 2010, fick jag följande råd från min huvudguide/vägledare:

Du ska ej styra informationen eller använda dina ord. Det tar energi och tid. Du har mer att leverera. Dax att växa nu Thobbe, du behöver ställa frågor.

Jag ifrågasätter och censurerar hela tiden det som kommer till mig. Har också varit dålig på att fråga, jag har mest väntat på att svaren ska komma till mig, bara så där utan vidare. Jag vill bli serverad utan att behöbva anstränga mig. Hmm, det verkar inte funka så bra. :-)

Jag brukar ibland dra så kallade änglakort, där man får en vägledning om vad som komma skall, eller vad man behöver just nu osv. Det är så häftigt att det alltid blir ett kort som behövs. Jag ställde frågan till universum om vad som skulle vara min ledstjärna inför 2011.


Detta blev svaret:


Your Desire Is Within Reach
Have faith, as everything is working in your favor.


Ha ett underbart 2011.